Gladporträtt,
Hon kände hur solens mjuka strålar kysste hennes runda ansikte.
Utan att hon ens tänkte på det så brast hon ut i ett leende.
Ledsenporträtt,
Hon rörde inte en min.
Hon bara stod där.
Ihålig.
Jag knöt handen i byxfickan.
- Jag älskar dig inte, upprepade jag.
Mycket svagt så hörde jag hur hennes hjärta krossades.
Som du kanske märker så har jag fortfarande mycket kvar att lära. Men jag vet inte. Så fort jag klev in i skrivarkursklassrummet så tänkte jag:
- Åh, detta kommer att bli bra! Riktigt bra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar