Onsdag- Förlorad tidsuppfattning

Hej blogg.
Jag har slutat blinka.
Det känns ibland som om jag går runt i en dröm.
Som om jag bara är en åskådare som uppfattar i slowmotion.
Ett spöke som stessade människor bara kan rusa igenom.
Det känns som om allt slungas förbi i en hiskerlig fart.
Som om det vanligaste tidsbegreppet inte är minuter utan nanosekunder.
Det känns som om jag har blinkat och att allt förändrats medan jag blundat.
Så nu när jag öppnar ögonen, vad är det jag ser?
Gröna träd, hav av vitsippor, jeansjackor.
Och var tog all snö vägen?!
Det känns som om det är för mycket jag missar.
För mycket lukter, smaker, människor och känslor som jag bara blinkar bort.
Jag vill inte missa mer.
Jag orkar inte missa mer.
Jag har slutat blinka.

Peace out.
Astrid.