Hej blogg.
Jag har en låt på hjärnan.
En låt som verkligen naglat sig fast.
Jag lovar, den vägrar att släppa taget.
Vill du, ja kom då. Jag är ju här och väntar på dig.
Se, nu kom det ut lite av den och klistrade sig fast på dig.
Låt mig komma in, jag vill bli din.
Och där kom lite till. Nu är du lika fast som jag. Muhahah.
Idag bar jag på en hel kasse med tunga grejer.
Det var lite allt möjligt i den där svarta supertrendiga kassen.
Bland annat ett par vantar.
Men det som vägde tyngst var nog andras envishet och min ovisshet.
Jag vet inte. Just nu så känns det som om alla i hela världen vet exakt hur jag ska leva mitt framtida liv. Varenda kotte, från kompisen till Obama.
Alla.
Utom jag.
Jag vet inte. För första gången i mitt liv så får jag verkligen välja helt själv vad jag ska göra. Och för första gången i mitt liv så står jag helt svarslös.
Jag vet inte.
Hela världen är så underbar om man är korkad, tom och glad.
Hela världen är så underbar bara man får ett svar.
Peace out.
Astrid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar