Lördag- Islandshästar är vi allihopa.

Hej blogg.
Jag har återuppstått på blogger.
Halleluja!
Idag har det varit kalajs i Kungälv.
Det var den gamla vanliga visan.
Kusin fyller år.
Släkten samlas i, vad som en gång var, farmors hus för att grilla, klappa hundar, äta tre sorters tårta och i mitt fall svara artigt på alla frågor. Du vet, vilket gymnasium jag valt, hur det känns att jag har sommarlov etc.
Låter kanske ganska ordinärt men det ska jag säga dig att det är det inte.
Jag har nämligen den lyxen att växa upp bland islänningar.
Islänningar är ett finuligt påhitt ska jag säga dig.
Just i kväll vågar jag påstå att islänningar är bland de bästa folkslagen i världen.
(Efter parisare det vill säga...)
Islänningar är glada, lättsamma människor med ögon som fullkomligt druknar i skrattrynkor.
Islänningar älskar att skratta högt och mycket och ofta.
Islänningar lägger armen om en och frågar på bruten svenska:
"Fruser du, Astrit hjertat?"
(Betyder "Fryser du, Astrid hjärtat?")
Islänningar frågar efter den femte tårtbiten:
"Meh ska du inte ha meär, Astrit?"
(Betyder "Men ska du inte ha mer, Astrid?")
Men vad vet jag?
Det finns säkert hundratals dryga, oartiga seriemördande islänningar också.
Någonstans.
Men just i kväll, när jag har min fasters arm om min hals, med hennes gälla skratt klingande i örat och medan jag äter min sjätte tårtbit så har jag väldigt svårt att tro det.

Peace out.
Astrid.