Hej blogg.
Idag är det bal på slottet.
Och jag är taggad till tänderna och tandställningen.
Och fnissig.
Jag frågar mig själv;
Hur kommer det sig att (i princip) alla mogna unga kvinnor förvandlas till små fnissiga prinsess-flickor så fort det blir dags för bal?
Hur kommer det sig att man letar i månader efter den perfekta klänningen? (I fall man inte har ett gäng samarbetsvilliga möss hemma på vinden eller en schyst gudmor, det vill säga. Då går det på en kick.)
Hur kommer det sig att man ligger sömnlös kvällen innan bara för att få fantisera lite om hur magiskt det kommer att bli?
Kanske för att man varje julafton suttit tre centimeter från TV-rutan när Askungen lutat sig ut genom fönstret och suckat: "Nåja, vad är väl en bal på slottet?"
För innerst inne vill vi alla vara prinsessor.
Innerst inne så vill vi gå på bal och dansa hela natten med Drömprinsen. Han med stort H som får oss att tappa balansen.
Men.
Logiken krossar drömmen.
Varför skulle Han dansa med mig?!
Jag som är så tjock/ful/dum/tråkig!
Det är där klänningsjakten kommer in. Om man är den sötaste/vackraste flickan där, så kan ju drömprinsen inte låta bli att dansa åtminstånde en dans med en.
Idag är det bal på slottet.
Och jag är laddad.
Peace out.
Astrid.
Samma princip som man genom kapitalism får alla att slita livet ur sig för direktörerna genom: Den levande drömmen hos alla i bottens 98% om att man kan bli som de översta 2 procenten. Nu kanske inte alla tjejer vill bli Victoria Bernadotte, så då spricker det i praktiken, men så har vi ju varken absolut monarki eller ren marknadsekonomi och främst är det ju bara kul att se de politiska aspekterna av allt... >_<
SvaraRaderaHa det så roligt på balen och var en prinsessa utan tvekan! ;)