Hej blogg.
Idag är det tisdag.
En mycket mycket bra tisdag, nu när jag efteråt får ett ögonblick att reflektera.
Friluftsdag.
Smaka på ordet.
Var poppar upp i huvudet?
Regnjacka, skoskav, varm choklad i termos, lysande grön regnblöt mossa som lämnar gräsliga gräsfläckar, överkäcka lärare som vinkar åt en när de åker förbi i sin glansiga volvo?
Felfelfelfelfel om du frågar en elev i ES10ab.
Det hon tänker på är en hand som blivit svettig av att ha hållit en annan hand för länge, skrik av frustration när faktan att man bara gått halvvägs slår en i ansiktet, en gnutta såpbubblor och en stund av skriksjungande på Disneys allra bästa sånger.
4 timmar av detta.
1,5 mil. 15 kilometer. 15000 meter.
Och när denna lilla estetelev, låt oss kalla henne Anna trots att hon egentligen heter något annat...., kommer hem och kastar sig i sin limegröna tvsoffa och hela hennes lilla kropp skriker:
- Jaha, då kanske det är dags för mig att dö lite nu då...
Då, exakt det ögonblicket, så ringer telefonen.
- Ladies and gentlemen, this is mambo nr five! skriker sony ericsson.
Det är den bästa bästisen som ringer.
Sofia.
Eh...Ah...Me...Om...Agm...HÖR UPP NU DITT GAMLA ROUNK.
Jag älskar dig, det vet du.
Och jag älskar ES10ab.
Så det så.
Peace out.
Astrid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar