Hej blogg.
Idag hade vi löpning på gympan.
Första lektionen.
4, 5 km.
4500 meter.
JAG HATAR LÖPNING!
(se inlägget "Love the pain", den 28 juli.)
Men jag har bestämt mig för att från och med nu alltid alltid försöka mitt bästa.
Så jag snörade på mina fula dojjor som jag inte torkat av sen orienteringsdagen-08 och lunkade iväg.
Maximumtiden var 35.
Ifall man springer på längre än 35 minuter så är man... f-f-f-fail.
Jag sprang på 36.
Nejnej, det är inte alls bitterhet du hör i min röst.
Inte alls.
Men det är konstigt det där med att vara en del av en estetklass.
För hur förbannad man än är, hur dåligt matteprovet än gick, hur krossande ens mensvärk än må vara och hur spänd din tandställning än är så kommer din dag ändå vara fylld av skrattattacker. Och inte en eller två. Hundratals. Tusentals.
Tack ES10ab!
För att även fast jag sprang på 36, så får ni mig att må som om jag sprungit på 10.
Peace out.
Astrid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar