Nyårslöfte: Sluta äta fullkornspasta.Gott nytt år, älsklingar.
fredag 31 december 2010
torsdag 30 december 2010
Torsdag- As time goes by
Hej blogg.
Idag är en dag för avslut.
Sista sidan i ett kapitel.
I ett sjukt långt kapitel.
2010 känns som ett liv.
Jag frågar mig själv, vad sjutton har jag egentligen gjort dessa 365 dagar? Dessa 52 veckor? Dessa tolv månader?
Nåja, jag ska försöka reflektera lite i alla fall.
Så, Astrid, vad hände 2010?
09 avslutades och 010 började i 08-ans heliga land. På ett snötäckt Skansen.
Då jag kom hem igen så tog skolan över. Allt var en enda röra. Gymnasieval, nationella prov, VG-... Usch. Men på något sätt så tog jag mig själv samman, överlevde nationella prov och valde gymnasium. Jag gjorde ett intagningsprov som följdes av ännu ett intagningsprov. Och lyckades, med facit i hand, ganska bra förmodar jag.
Det blev vår tidigt och sommar på ett ögonblick. Jag tog grundenten. Att sluta högstadiet var hemskt men välbehövt. Det var dags att kasta sig ut för livets stup utan bungeyjumplina. Hur ska man lära sig cykla med stödhjul? (God, I'm poetic...)
Sommaren var varm och lugn. Otaliga stunder spenderades till skogs på cykel med ipod och solsken. Det var fint.
Då sommaren blev sen satte jag i en buss tillsammans med fina vänner, åkte söderut och bodde i ett tält för en vecka. Det var jättefint.
Det blev höst, jag blev stor på rikigt och började på gymnasiet. Jag skrattade så mycket att jag är rätt förvånad att jag fortfarande lever. Jag fann en hel hög totalawesome människor som jag är glad att kalla mina vänner.
Julen kom, varesig jag ville eller ej. Julen är svår. Men julen 2010 var okej. Överlevnadsbar.
Idag är det en dag för avslut.
Sista sidan i ett kapitel.
Imorgon börjar nästa kapitel.
Peace out.
Astrid.
Idag är en dag för avslut.
Sista sidan i ett kapitel.
I ett sjukt långt kapitel.
2010 känns som ett liv.
Jag frågar mig själv, vad sjutton har jag egentligen gjort dessa 365 dagar? Dessa 52 veckor? Dessa tolv månader?
Nåja, jag ska försöka reflektera lite i alla fall.
Så, Astrid, vad hände 2010?
09 avslutades och 010 började i 08-ans heliga land. På ett snötäckt Skansen.
Då jag kom hem igen så tog skolan över. Allt var en enda röra. Gymnasieval, nationella prov, VG-... Usch. Men på något sätt så tog jag mig själv samman, överlevde nationella prov och valde gymnasium. Jag gjorde ett intagningsprov som följdes av ännu ett intagningsprov. Och lyckades, med facit i hand, ganska bra förmodar jag.
Det blev vår tidigt och sommar på ett ögonblick. Jag tog grundenten. Att sluta högstadiet var hemskt men välbehövt. Det var dags att kasta sig ut för livets stup utan bungeyjumplina. Hur ska man lära sig cykla med stödhjul? (God, I'm poetic...)
Sommaren var varm och lugn. Otaliga stunder spenderades till skogs på cykel med ipod och solsken. Det var fint.
Då sommaren blev sen satte jag i en buss tillsammans med fina vänner, åkte söderut och bodde i ett tält för en vecka. Det var jättefint.
Det blev höst, jag blev stor på rikigt och började på gymnasiet. Jag skrattade så mycket att jag är rätt förvånad att jag fortfarande lever. Jag fann en hel hög totalawesome människor som jag är glad att kalla mina vänner.
Julen kom, varesig jag ville eller ej. Julen är svår. Men julen 2010 var okej. Överlevnadsbar.
Idag är det en dag för avslut.
Sista sidan i ett kapitel.
Imorgon börjar nästa kapitel.
Peace out.
Astrid.
onsdag 29 december 2010
Onsdag- Sweet dreams or beautiful Spotify?
http://www.weheartit.com/Hej blogg.
Min inspirationsmätare ligger på minus så jag slänger in ännu en eftertraktad (...) spotifyplaylist. Love it or leave it.
Lilla romantiska jag har döpt den till "Something old, something new, something borrowed, something blue " Lite av varje, så att säga.
Paris Blue med Lykke Li.
Finaste texten på länge. Och jag menar Paris + Lykke Li, hur fel kan det bli?!
I'll be seeing you med Billie Holliday.
Gåshud. Underbart innerligt och fantastiskt LP-sprak i bakgrunden.
Dancing the whole way home med Miss Li.
Hon är så härligt jätteglad att man blir härligt jätteglad själv.
I'm yours med Ron Pope.
You're the reason I smile. Vad mer kan jag säga...?
Jag är en vampyr med Markus Krunegård.
Gammal som gatan, jag vet. Om inte äldre... Men ack och ve, helt genialisk.
Standing where you left me med Erik Hassle.
Jag kan inte annat än älska honom, han är ju trots allt min man... It's so intense it makes no sence.
Mr Brightside med The Killers.
Älskar den. Mest för att Cameron Diaz sjunger den på fyllan i The Holiday. Och jag älskar The Holiday...
Uprising med Muse.
SO COME ON!
Peace out.
Astrid.
Update: Här är länken till den kompletta spellistan.
Something old, something new, something borrowed, something blue.
lördag 25 december 2010
Lördag- Ingenting i min kalender idag, inga vänner kvar
Hej blogg.
Idag är julen slut.
Idag SKA julen vara slut.
Det borde stå i Sveriges lag...
Men till min förskräckelse så står granen fortfarande och glittrar så där irriterande sorglöst likt förbannat. Jag finner mig själv sittandes i soffan, med täcke och mjukisbrallz, och med handen återvändande ner i den klarröda Aladdinasken. Bara för att liksom. Trots att alla riktigt goda är slut.
Min inneboende tant suckar lyckligt då säsongsstarten av Stjärnorna på slottet visas. Men snart, mycket mycket snart blir det full rulle. Liv i lådan. Action. Tjong Pang Bom.
Det bästa med att julen vägrar att ta slut är att det går så mycket bra på TV.
Peace out.
Astrid.
Idag är julen slut.
Idag SKA julen vara slut.
Det borde stå i Sveriges lag...
Men till min förskräckelse så står granen fortfarande och glittrar så där irriterande sorglöst likt förbannat. Jag finner mig själv sittandes i soffan, med täcke och mjukisbrallz, och med handen återvändande ner i den klarröda Aladdinasken. Bara för att liksom. Trots att alla riktigt goda är slut.
Min inneboende tant suckar lyckligt då säsongsstarten av Stjärnorna på slottet visas. Men snart, mycket mycket snart blir det full rulle. Liv i lådan. Action. Tjong Pang Bom.
Det bästa med att julen vägrar att ta slut är att det går så mycket bra på TV.
Peace out.
Astrid.
torsdag 23 december 2010
onsdag 22 december 2010
Onsdag- What's up, doc?
Hej blogg.
Från och med idag har jag gått en sjättedel av gymnasiet.
Från och med idag har jag jullov.
Från och med idag är det jul.
Typ.
Även om den där helcrazy julhysterin inte anlänt i vårt hus, trots att granen står i vardagsrummet och gnistrar som sjutton.
Idag var en speciell dag.
Jag hade ett uppdrag.
Dr. Martens.
De snyggaste, coolaste, bästa dr martens-arna någonsin.
I veckor, i månader har jag väntat. Har jag letat. Först lite halvhjärtat och fullt av önsketänkande men sen nästan löjligt intensivt. Min dators favoritsida drunknar i olika förslag. Allt från oxblodsröda från affären i vårt lokala centrum till småblommiga från den engelska nätshopen. (som sagt, det har varit ganska mycket önsketänkande inblandad i arbetsprocessen från min sida...)
Men igårkväll bestämde jag mig. De vita med babyblå rosor på skulle bli mina!
Kosta vad det kosta vill.
Och kosta gjorde det allt. När jag tänker efter så skulle jag haft råd att köpa 8 illasittande glittercrazy nyårsklänningar för den monsterstora summan.... Men som sagt, kosta vad det kosta vill!
Idag var det alltså dags för utförandet. Själva köpandet. Och jag fann mig själv, sittandes på en puffig, trendig men galet ostabil pall i en skoaffär mitt i helcrazy ångestfull julshoppingsyra, och var onöjd.
De vita med babyblå rosor på fanns bara i 38.
När jag efter en halvtimme tillslut tog mig samman, kände hur hårt de klämde, så lämnade jag tillbaka min våta dröm i skoform till expediten i stram hästsvans.
Jag klappade mig själv på axeln och gick vidare. Och fick en chock. På Shock. Med hjälp av en härlig expedit i grön sidecut så fann jag min sanna kärlek.
8-håls lacklila. Samma färg som blåbär och mjölk.
I skrivande stund sitter jag med mina älsklingar i famnen. Klappar dem lite över tån. Rättar till skosnöret. Och jag är såååååååå lycklig.
Peace out.
Astrid.
Från och med idag har jag gått en sjättedel av gymnasiet.
Från och med idag har jag jullov.
Från och med idag är det jul.
Typ.
Även om den där helcrazy julhysterin inte anlänt i vårt hus, trots att granen står i vardagsrummet och gnistrar som sjutton.
Idag var en speciell dag.
Jag hade ett uppdrag.
Dr. Martens.
De snyggaste, coolaste, bästa dr martens-arna någonsin.
I veckor, i månader har jag väntat. Har jag letat. Först lite halvhjärtat och fullt av önsketänkande men sen nästan löjligt intensivt. Min dators favoritsida drunknar i olika förslag. Allt från oxblodsröda från affären i vårt lokala centrum till småblommiga från den engelska nätshopen. (som sagt, det har varit ganska mycket önsketänkande inblandad i arbetsprocessen från min sida...)
Men igårkväll bestämde jag mig. De vita med babyblå rosor på skulle bli mina!
Kosta vad det kosta vill.
Och kosta gjorde det allt. När jag tänker efter så skulle jag haft råd att köpa 8 illasittande glittercrazy nyårsklänningar för den monsterstora summan.... Men som sagt, kosta vad det kosta vill!
Idag var det alltså dags för utförandet. Själva köpandet. Och jag fann mig själv, sittandes på en puffig, trendig men galet ostabil pall i en skoaffär mitt i helcrazy ångestfull julshoppingsyra, och var onöjd.
De vita med babyblå rosor på fanns bara i 38.
När jag efter en halvtimme tillslut tog mig samman, kände hur hårt de klämde, så lämnade jag tillbaka min våta dröm i skoform till expediten i stram hästsvans.
Jag klappade mig själv på axeln och gick vidare. Och fick en chock. På Shock. Med hjälp av en härlig expedit i grön sidecut så fann jag min sanna kärlek.
8-håls lacklila. Samma färg som blåbär och mjölk.
I skrivande stund sitter jag med mina älsklingar i famnen. Klappar dem lite över tån. Rättar till skosnöret. Och jag är såååååååå lycklig.
Peace out.
Astrid.
söndag 19 december 2010
Söndag- let everybody see the light.
http://www.weheartit.com/Hej blogg.
Upplevde just ett äkta hallelujamoment.
Astrid och mamma sitter i soffan och titttar på Top Model.
Mamma: Astrid, jag har tänkt på en sak...
Astrid: (fuckfuckfuck) mmmmm?
Mamma: Jag köpte sourcreamchips igår. Vill du ha?
Jag har aldrig i hela mitt liv sprungit till köket så fort...
Peace out.
Astrid.
lördag 18 december 2010
Lördag- Christmas.
Hej blogg.
Snart är det jul.
Om mindre än en vecka faktiskt.
6 ynka dagar.
Julen ger mig så blandade känslor.
En del älskar, en del hatar.
Har du någonsin tänkt tanken att bara skita i allt?
Allt förbaskat julstök och alla glittriga nyårklänningar för 199 kronor som egentligen inte passar? Har du någonsin velat gömma dig i en garderob tills allt är slut?
Tanken har slagit mig ofantligt många gånger de senaste åren. Ju närmare december kommer, desto mer attraherande blir min stora IKEA-garderob. Det hade varit så löjligt skönt att få gömma sig ett slag. Jag skulle sitta där inne i mörkret med några ljuvliga kuddar och kanske ett täcke där inne och levt på min chokladkalender.
Nu tycker du att jag är bitter. Och det har jag full förståelse för. Julen är ju glädjens högtid. Och jag gillar glädje. Egentligen.
Jag vet inte. Julen har bara blivit som ett stort antiklimax. Man går där i veckor, kanske till och med månader, och längtar och väntar och längtar och väntar. Man riktigt laddar upp och intalar sig själv: "Åhh detta kommer bli den bääääääästa julen nååååågonsiiiiiiiiiiiiiiin!"
Så kommer julafton. Lucky 24. Det blir så blekt. Som en kraschande nyårsraket. Och man blir lika besviken varje år.
Summan av kardemumman, ska man fortsätta kämpa, fortsätta längta och vänta och längta, fortsätta intala sig själv eller ska man gömma sig i garderoben?
Peace out.
Astrid.
Snart är det jul.
Om mindre än en vecka faktiskt.
6 ynka dagar.
Julen ger mig så blandade känslor.
En del älskar, en del hatar.
Har du någonsin tänkt tanken att bara skita i allt?
Allt förbaskat julstök och alla glittriga nyårklänningar för 199 kronor som egentligen inte passar? Har du någonsin velat gömma dig i en garderob tills allt är slut?
Tanken har slagit mig ofantligt många gånger de senaste åren. Ju närmare december kommer, desto mer attraherande blir min stora IKEA-garderob. Det hade varit så löjligt skönt att få gömma sig ett slag. Jag skulle sitta där inne i mörkret med några ljuvliga kuddar och kanske ett täcke där inne och levt på min chokladkalender.
Nu tycker du att jag är bitter. Och det har jag full förståelse för. Julen är ju glädjens högtid. Och jag gillar glädje. Egentligen.
Jag vet inte. Julen har bara blivit som ett stort antiklimax. Man går där i veckor, kanske till och med månader, och längtar och väntar och längtar och väntar. Man riktigt laddar upp och intalar sig själv: "Åhh detta kommer bli den bääääääästa julen nååååågonsiiiiiiiiiiiiiiin!"
Så kommer julafton. Lucky 24. Det blir så blekt. Som en kraschande nyårsraket. Och man blir lika besviken varje år.
Summan av kardemumman, ska man fortsätta kämpa, fortsätta längta och vänta och längta, fortsätta intala sig själv eller ska man gömma sig i garderoben?
Peace out.
Astrid.
fredag 17 december 2010
Lite humor.
HAHAHAHAHHAHAHAHAHAHAH. Förlåt men... HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA!
"Hate, hate, hate, hate, hate, hate. Doublehate. Ahh, LOATHE ENTIRELY!" 
onsdag 15 december 2010
Onsdag- wonderbar.
Hej blogg.
Är det okej att sitta ute i trappuppgången och blogga? Grannarna har köpt julgran och ställt utanför sin lägenhet så hela huset luktar julhysteri.
Mmmmm.
Peace out.
Astrid.
Är det okej att sitta ute i trappuppgången och blogga? Grannarna har köpt julgran och ställt utanför sin lägenhet så hela huset luktar julhysteri.
Mmmmm.
Peace out.
Astrid.
måndag 13 december 2010
Måndag- himlen är så stor och stjärnor är så små.
Hej blogg.
Idag är det lucia.
Och det är nästan löjligt kallt.
Men för första gången på hela året så har allas julextas och förväntningar nått mig. Jag tror att det började i morse när mamma satte mig i soffan, satte på TV:n där en kammarkör sjöng om en strålande jul och tryckte in en lussebulle i munnen på mig. Jag älskar min mamma.
Nästan 12 timmar senare fann jag mig själv stående på min lokala busstation. För att föra tankarna bort från den tryckande kylan så stod jag med slutna ögon och höll allt fokus på min räddning, som så många gånger förut- musiken som strömmade och rensade mitt fastfrusna sinne. Den superhippa Robynlåten tog slut. Nästa låt var Have yourself a merry little christmas med Rosemary Cloney. (du vet ju hur svag jag är för den låten.) Och där var den, den där julkänslan jag letat så länge efter. Jag insåg att det faktiskt bara är jul en gång om året och att jag vore en idiot ifall jag inte njöt ordentligt nu när jag fick chansen.
Och jag kom och tänka på en annan sak också, där jag stod och inte längre frös. Hur fantastikt är det inte att det där fina sprakandet som finns på alla riktiga och gamla (LPskiva-gamla liksom) jullåtar finns kvar? Att jag kan stå och lyssna och njuta av spraket från min guldgula ipod 2010? Att spraket finns kvar i vår cybervärld med hundratals iphoneappar och elektriska ljusstakar?
Länge leve spraket!
Peace out.
Astrid.
Idag är det lucia.
Och det är nästan löjligt kallt.
Men för första gången på hela året så har allas julextas och förväntningar nått mig. Jag tror att det började i morse när mamma satte mig i soffan, satte på TV:n där en kammarkör sjöng om en strålande jul och tryckte in en lussebulle i munnen på mig. Jag älskar min mamma.
Nästan 12 timmar senare fann jag mig själv stående på min lokala busstation. För att föra tankarna bort från den tryckande kylan så stod jag med slutna ögon och höll allt fokus på min räddning, som så många gånger förut- musiken som strömmade och rensade mitt fastfrusna sinne. Den superhippa Robynlåten tog slut. Nästa låt var Have yourself a merry little christmas med Rosemary Cloney. (du vet ju hur svag jag är för den låten.) Och där var den, den där julkänslan jag letat så länge efter. Jag insåg att det faktiskt bara är jul en gång om året och att jag vore en idiot ifall jag inte njöt ordentligt nu när jag fick chansen.
Och jag kom och tänka på en annan sak också, där jag stod och inte längre frös. Hur fantastikt är det inte att det där fina sprakandet som finns på alla riktiga och gamla (LPskiva-gamla liksom) jullåtar finns kvar? Att jag kan stå och lyssna och njuta av spraket från min guldgula ipod 2010? Att spraket finns kvar i vår cybervärld med hundratals iphoneappar och elektriska ljusstakar?
Länge leve spraket!
Peace out.
Astrid.
torsdag 9 december 2010
Experimentell.
www.weheartit.comHela världen var trasig.
Hon befann sig i ett vakuum.
Ett ingemansland.
Hennes steg var förutbestämda.
Hennes hjärta skrek.
" Imorgon tänder dem Liseberg..." var det någon som sa drömskt.
Mitt hjärta i din hand.
Känn dig inte förlorad.
Känn dig inte förminskad.
För himlen är vår.
Solen är vår.
Stjärnorna är våra.
Molnen är obetydliga.
Mitt hjärta i din hand.
Vår tid är ett timglad i slow motion.
Känn dig inte fördärvad.
Känn dig inte förvånad.
Två läppar möts i en tidlös kärleksförklaring.
Är kärleken obetydlig?
Är kärleken vår?
Mitt hjärta i din hand.
Min själ i din famn.
För himlen är din.
Mitt hjärta i din hand.
Känn dig inte förminskad.
För himlen är vår.
Solen är vår.
Stjärnorna är våra.
Molnen är obetydliga.
Mitt hjärta i din hand.
Vår tid är ett timglad i slow motion.
Känn dig inte fördärvad.
Känn dig inte förvånad.
Två läppar möts i en tidlös kärleksförklaring.
Är kärleken obetydlig?
Är kärleken vår?
Mitt hjärta i din hand.
Min själ i din famn.
För himlen är din.
Mitt hjärta i din hand.
tisdag 7 december 2010
Tisdag- So this is X-mas.
Hej blogg.
Snart är det jul.
Livet är intensivt.
But you can sleep when you're dead, right?
Peace out.
Astrid.
Snart är det jul.
Livet är intensivt.
But you can sleep when you're dead, right?
Peace out.
Astrid.
söndag 5 december 2010
lördag 4 december 2010
Lördag- värt och sånt.
Hej blogg.
Här sitter jag och äter chips och dipp med sked och är allmänt sexig.
Känns bra, känns bra.
Peace out.
Astrid.
Här sitter jag och äter chips och dipp med sked och är allmänt sexig.
Känns bra, känns bra.
Peace out.
Astrid.
fredag 3 december 2010
Fredag- nattsentimental.
Hej blogg.
Det hänger en fråga i luften.
Efter många om och men så har jag tagit tag i den.
Det finns bra människor och det finns dåliga människor.
Det finns bra stunder och de finns dåliga stunder.
De bra stunderna finns till för att man ska klara av de dåliga stunderna.
Skrattattacken med dina bästisar ska väga upp det faktum att du håller på att krossas på insidan. Lyckoruset du får av att se ner på dina nya skor ska väga upp det faktum att du har ett grymt skoskav.
You get the picture.
Men vad fan händer om det blir obalans? Om allt bara faller på sne? Om du krossas på insidan och har skoskav samtidigt? På samma trista tisdag i november? Vad händer om du inte har några bästisar eller några nya skor?
Det finns bra stunder och det finns dåliga stunder.
Det finns bra människor och det finns dåliga människor.
Precis som i tecknad film du vet.
De vita mot de svarta.
Men vad fan händer ifall det blir obalans? Ifall alla egentligen är en blandning? Ifall alla egentligen är grå? Vad händer då med all struktur? Med all organisation? Med alla fack vi omsorgsfullt sorterat in folket i?
Det hänger en fråga i luften. Jag väntar på ett svar.
Peace out.
Astrid.
Det hänger en fråga i luften.
Efter många om och men så har jag tagit tag i den.
Det finns bra människor och det finns dåliga människor.
Det finns bra stunder och de finns dåliga stunder.
De bra stunderna finns till för att man ska klara av de dåliga stunderna.
Skrattattacken med dina bästisar ska väga upp det faktum att du håller på att krossas på insidan. Lyckoruset du får av att se ner på dina nya skor ska väga upp det faktum att du har ett grymt skoskav.
You get the picture.
Men vad fan händer om det blir obalans? Om allt bara faller på sne? Om du krossas på insidan och har skoskav samtidigt? På samma trista tisdag i november? Vad händer om du inte har några bästisar eller några nya skor?
Det finns bra stunder och det finns dåliga stunder.
Det finns bra människor och det finns dåliga människor.
Precis som i tecknad film du vet.
De vita mot de svarta.
Men vad fan händer ifall det blir obalans? Ifall alla egentligen är en blandning? Ifall alla egentligen är grå? Vad händer då med all struktur? Med all organisation? Med alla fack vi omsorgsfullt sorterat in folket i?
Det hänger en fråga i luften. Jag väntar på ett svar.
Peace out.
Astrid.
tisdag 30 november 2010
Tisdag- All I want for christmas.
Hej blogg.I morgon är det första december.
Mamma köpte en chokladkalender till mig idag. Hihi.
I all pirrande julanda så kastar jag in mina allra bästa jullåtar.
Eskimåpuss.
All I want for christmas is you med Mariah Carey.
Framför spegeln med hårborsten i näven kommer ni att finna mig mimandes till denna låten enda till annandag påsk.
Last Christmas med Wham!
Lika härligt smörig som ett gammalt pepparkakshus.
Rockin' around the christmastree med Brenda Lee.
Får mig att vilja slå in klappar. Och sen så upp. Och sen slå in igen.
Pie Jesus med Sarah Brightman
Hallå hallå, det är operanörden Astrid som talar.
This time of the year med Brook Benton.
Får mig att tänka på snö som långsamt singlar ner från natthimlen. Som man trött följer med blicker, från himlen ner till marken, i ljuset från den elektriska adventsljusstaken. Det är äkta jul det...
Viskar en bön med Peter Jöback
Killen med universums bästa julsångsröst!
När det lider mot jul med Krister St. Hill.
Min favorit.
Have yourself a merry little christmas med Tyler Hilton.
Min absoluta favorit.
Peace out.
Astrid.
lördag 27 november 2010
Lördag- långt bortom tid och rum.
Hej blogg.
Klockan är halv tio.
Jag har varit klarvaken i en timme.
Ändå ligger jag fortfarande i sängen. Utan några som helst planer att röra mig ur fläcken, ens för att äta frukost. Frukost är överskattat, enligt min ringa mening. I alla fall på lördagmornar.
Idag ska jag bara göra härliga och mysiga saker. Ta bussen ner från det snöbeklädda berget, genom det idylliska villaområdet ner till centrum. Gå in en sväng på bokhandeln och köpa några försenade födelsedagspresenter. (borde kanske tillägga att dessa presenter är till mig själv...)
Slinka in på det ack så trendiga caféet och köpa varm choklad i en takeawaykopp. Kanske även konstant lyssna på P3.
Eller så ligger jag bara kvar i sängen.
Vi får se hur det blir.
Det som sker, det sker.
Peace out.
Astrid.
Klockan är halv tio.
Jag har varit klarvaken i en timme.
Ändå ligger jag fortfarande i sängen. Utan några som helst planer att röra mig ur fläcken, ens för att äta frukost. Frukost är överskattat, enligt min ringa mening. I alla fall på lördagmornar.
Idag ska jag bara göra härliga och mysiga saker. Ta bussen ner från det snöbeklädda berget, genom det idylliska villaområdet ner till centrum. Gå in en sväng på bokhandeln och köpa några försenade födelsedagspresenter. (borde kanske tillägga att dessa presenter är till mig själv...)
Slinka in på det ack så trendiga caféet och köpa varm choklad i en takeawaykopp. Kanske även konstant lyssna på P3.
Eller så ligger jag bara kvar i sängen.
Vi får se hur det blir.
Det som sker, det sker.
Peace out.
Astrid.
tisdag 23 november 2010
Gatulyktan.
Gatulyktan ger ett falskt intryck om himmel på jorden.
Om man ser mellan fingrarna så ser man inte var vägen slutar och var den stjärnbeströdda himlen börjar.
Gatulyktans sken är som ett rop på hjälp.
Tragiskt eller hur?
För himmel är himmel och jord är jord.
Stjärnor är stjärnor och gatlyktan är en gatlykta.
Allt är som det ska.
Allt förblir som det ska.
Allt som händer har hänt förut.
Allt som har hänt kommer hända igen.
Ingenting är nytt under gatlyktan.
Om man ser mellan fingrarna så ser man inte var vägen slutar och var den stjärnbeströdda himlen börjar.
Gatulyktans sken är som ett rop på hjälp.
Tragiskt eller hur?
För himmel är himmel och jord är jord.
Stjärnor är stjärnor och gatlyktan är en gatlykta.
Allt är som det ska.
Allt förblir som det ska.
Allt som händer har hänt förut.
Allt som har hänt kommer hända igen.
Ingenting är nytt under gatlyktan.
söndag 21 november 2010
Söndag- Don't stop me now!
Hej blogg.
Och hon har återuppstått!
MAGI!
Jag måste bara få berätta om vilken extravagansk (Ja det är ett ord. Från och med nu i alla fall...) sensationell kväll det var igår. Det var metal för hela slanten! Ett tips till alla där ute:
Om du någonsin i ditt liv får chansen att åka till Partille och sitta i en tand, TA DEN!
FÖR GUDS SKULL TA DEN!
Efter att mållöst ha vandrat runt i timmar i en grådaskig bubbla av misslyckanden och blä-ighet så har jag äntligen tagit mitt förnuft till fånga. Jag har greppat tag i mig själv och skakat fram all optimism. (Ja det är ett ord. Från och med nu i alla fall...)
Är det stressigt i skolan? Börja organisera!
Känner du dig ful? Gå till frisören!
Är ditt liv tragiskt, gräsligt och proppfullt av misslyckanden? Gör något åt det!
Men halt ett ögonblick! Den lilla pessemisten inom mig får ordet. Hon ler ett litet lömst leende och gnuggar sina små lömska händer när hon säger:
"Detta, min vän är bara tillfälligt! Snart, ack så snart så faller du ner i tragikträsket igen!"
Men vet du vad?
Bring it on!
Peace out.
Astrid.
Och hon har återuppstått!
MAGI!
Jag måste bara få berätta om vilken extravagansk (Ja det är ett ord. Från och med nu i alla fall...) sensationell kväll det var igår. Det var metal för hela slanten! Ett tips till alla där ute:
Om du någonsin i ditt liv får chansen att åka till Partille och sitta i en tand, TA DEN!
FÖR GUDS SKULL TA DEN!
Efter att mållöst ha vandrat runt i timmar i en grådaskig bubbla av misslyckanden och blä-ighet så har jag äntligen tagit mitt förnuft till fånga. Jag har greppat tag i mig själv och skakat fram all optimism. (Ja det är ett ord. Från och med nu i alla fall...)
Är det stressigt i skolan? Börja organisera!
Känner du dig ful? Gå till frisören!
Är ditt liv tragiskt, gräsligt och proppfullt av misslyckanden? Gör något åt det!
Men halt ett ögonblick! Den lilla pessemisten inom mig får ordet. Hon ler ett litet lömst leende och gnuggar sina små lömska händer när hon säger:
"Detta, min vän är bara tillfälligt! Snart, ack så snart så faller du ner i tragikträsket igen!"
Men vet du vad?
Bring it on!
Peace out.
Astrid.
fredag 19 november 2010
The thanks I get.
http://www.weheartit.com/
The days hurts.
The night hurts.
The light hurts.
My eyes hurts.
The dark hurts.
My heart hurts.
It all hurts.
- Erik Hassle.
Fredag- Det går bra nu...
Hej blogg.
Det snöar.
Det snöar riktigt ordentligt.
Hela jag har växt fast i soffan och jag har en svag eftersmak av sourcreamchips i munnen.
Veckan har varit lång.
Det är mycket nu...
Hur kommer det sig förresten att man alltid säger så?
Att man alltid måste konstatera att "det är mycket nu"?
Varför tar man inte ett djupt andetag och tar tag i det istället?
Det är mycket nu...
Det är klart att det är mycket nu!
När skulle det annars vara mycket?
Men vem är jag att predika förresten?
Som har som en magnetisk dragningskraft till den limegröna IKEA-soffan.
Nåja, det snöar i alla fall...
Peace out.
Astrid.
Det snöar.
Det snöar riktigt ordentligt.
Hela jag har växt fast i soffan och jag har en svag eftersmak av sourcreamchips i munnen.
Veckan har varit lång.
Det är mycket nu...
Hur kommer det sig förresten att man alltid säger så?
Att man alltid måste konstatera att "det är mycket nu"?
Varför tar man inte ett djupt andetag och tar tag i det istället?
Det är mycket nu...
Det är klart att det är mycket nu!
När skulle det annars vara mycket?
Men vem är jag att predika förresten?
Som har som en magnetisk dragningskraft till den limegröna IKEA-soffan.
Nåja, det snöar i alla fall...
Peace out.
Astrid.
torsdag 18 november 2010
måndag 15 november 2010
200.
Jahaja. Det här är alltså mitt 200:ade blogginlägg.
Vårt 200:ade blogginlägg.
Vad säger du, ska vi slå till med 200 till?
Peace out.
Astrid
söndag 14 november 2010
Söndag- hörselskadan är lite av charmen...
Hej blogg.
Igår köpte jag nya hörlurar till min fiiiina guldgula ipod.
Nu är jag som en omkringvandrande svensk flagga. Blåa hörlurar, gul ipod.
Det är verkligen helt underbart. För första gången så kan var verkligen verkligen drunkna i musiken. Seriöst, finns det något bättre? Vardagens brus bara rensas bort.
Och eftersom jag nu känner mig ovanligt generös och inspirerad så tänkte jag kasta in lite sånna där halvtöntiga musiktips som jag vet att ni alla älskar.
Fuldans med Folkkultur.
Helt underbart unik mongotext. Mmmm.
Ser jag tjock ut i den här? med Joakim & Joel.
"Det får bli minimorötter en vecka, det får bli det!"
She med Sugarplum Fairy.
Man hör det redan på introt. Lyckoruset är ett faktum och nästan ett måste.
2 steg från Paradise med Håkan Hellström.
Jag har aldrig varit speciellt Håkan Hellström-frälst... Tills han släppte sin senaste skiva.
Cell Block Tango från musikalen Chicago.
Arga. Farliga. Snygga. Finns det något bättre?
Peace out.
Astrid.
Igår köpte jag nya hörlurar till min fiiiina guldgula ipod.
Nu är jag som en omkringvandrande svensk flagga. Blåa hörlurar, gul ipod.
Det är verkligen helt underbart. För första gången så kan var verkligen verkligen drunkna i musiken. Seriöst, finns det något bättre? Vardagens brus bara rensas bort.
Och eftersom jag nu känner mig ovanligt generös och inspirerad så tänkte jag kasta in lite sånna där halvtöntiga musiktips som jag vet att ni alla älskar.
Fuldans med Folkkultur.
Helt underbart unik mongotext. Mmmm.
Ser jag tjock ut i den här? med Joakim & Joel.
"Det får bli minimorötter en vecka, det får bli det!"
She med Sugarplum Fairy.
Man hör det redan på introt. Lyckoruset är ett faktum och nästan ett måste.
2 steg från Paradise med Håkan Hellström.
Jag har aldrig varit speciellt Håkan Hellström-frälst... Tills han släppte sin senaste skiva.
Cell Block Tango från musikalen Chicago.
Arga. Farliga. Snygga. Finns det något bättre?
Peace out.
Astrid.
onsdag 10 november 2010
tisdag 9 november 2010
Tisdag- close your eyes and think of me.
Hej blogg.
Här sitter jag i min egen lilla värld.
Blundar för omgivningen.
Blundar för svenskaläxa, historiabok och förkylning.
Blundar för det faktum att tiden rinner ifrån mig.
Blundar för det faktum att jag ätit galet mycket tårta det senaste.
Jag är helt blind.
Jag finns inte.
Det enda som finns är snön som faller från himlen och Gavin deGraw som önskar mig a merry little christmas.
Det finns bara det bra.
Jag tänker aldrig mer öppna ögonen.
Peace out.
Astrid.
Här sitter jag i min egen lilla värld.
Blundar för omgivningen.
Blundar för svenskaläxa, historiabok och förkylning.
Blundar för det faktum att tiden rinner ifrån mig.
Blundar för det faktum att jag ätit galet mycket tårta det senaste.
Jag är helt blind.
Jag finns inte.
Det enda som finns är snön som faller från himlen och Gavin deGraw som önskar mig a merry little christmas.
Det finns bara det bra.
Jag tänker aldrig mer öppna ögonen.
Peace out.
Astrid.
måndag 8 november 2010
Måndag- baksmälla.
Hej blogg.
Du fattar inte hur förkyld jag är!
Det måste varit all tårta igår...
Tyck synd om mig...
Peace out.
Astrid.
Du fattar inte hur förkyld jag är!
Det måste varit all tårta igår...
Tyck synd om mig...
Peace out.
Astrid.
söndag 7 november 2010
lördag 6 november 2010
Lördag- Med statshuset i ögonvrån.
Hej blogg.
Tågstationer gör mig melankolisk.
Jag kan inte hindra mig själv från att undra varför.
Jag älskar att resa och speciellt åka tåg.
Jag tror att det är för att jag förknippar tågen på spåren med avsked.
Jag hatar avsked.
Du vet, när man håller någon extra hårt i handen bara för att man vet att ens tid tillsammans är räknad.
Du vet, rullväskans dystra slag mot den ojämna asfallten.
Du vet, när hjärtat snörps ihop så hårt att man nästan inte kan andas.
Men är det verkligen helt sant?
När Gud stänger en dörr så ska han ju tydligen öppna ett fönster.
Kanske borde jag inte säga "Hejdå, Stockholm" utan "Hej igen, Göteborg".
Nu när jag tänker efter som verkar det faktiskt ganska vettigt...
För att säga hej är ju både lättare och roligare än att säga hejdå. Och helt klart mer spännande.
Just nu sitter jag på ett susande X2000.
Himlen är blå och enorm.
Påsen med kinapuff är ännu halvfull.
Håkan sjunger om 2 steg från paradise i hela mitt huvud.
Snart är jag hemma.
Peace out.
Astrid.
Tågstationer gör mig melankolisk.
Jag kan inte hindra mig själv från att undra varför.
Jag älskar att resa och speciellt åka tåg.
Jag tror att det är för att jag förknippar tågen på spåren med avsked.
Jag hatar avsked.
Du vet, när man håller någon extra hårt i handen bara för att man vet att ens tid tillsammans är räknad.
Du vet, rullväskans dystra slag mot den ojämna asfallten.
Du vet, när hjärtat snörps ihop så hårt att man nästan inte kan andas.
Men är det verkligen helt sant?
När Gud stänger en dörr så ska han ju tydligen öppna ett fönster.
Kanske borde jag inte säga "Hejdå, Stockholm" utan "Hej igen, Göteborg".
Nu när jag tänker efter som verkar det faktiskt ganska vettigt...
För att säga hej är ju både lättare och roligare än att säga hejdå. Och helt klart mer spännande.
Just nu sitter jag på ett susande X2000.
Himlen är blå och enorm.
Påsen med kinapuff är ännu halvfull.
Håkan sjunger om 2 steg från paradise i hela mitt huvud.
Snart är jag hemma.
Peace out.
Astrid.
onsdag 3 november 2010
Tunnelbana.
www.weheartit.comHon smög in sin hand i hans.
Flätade samman deras fingrar.
De tänkte på avtåndet mellan vagn och plattform när de steg av.
Hon såg sig inte om.
tisdag 2 november 2010
söndag 31 oktober 2010
Söndag- Why do all good things come to an end?
Hej blogg.
Jag älskar böcker.
Det har jag gjort länge jag kan minnas, långt innan jag själv kunde läsa.
Ett tag, på låg- och mellanstadiet, så var jag så förtrollad av bokens obegränsade värld att jag knåpade ihop X antal egna. Äventyr om nyfikna katter som åkte till Thailand och om en flicka som så gärna ville ha en lila konståkningsklänning. (Based on a true story...)
Åh, jag minns så tydligt när jag för första gången läste Harry Potter.
Eller ja, tekniskt sett så var det inte jag som läste. Jag och mamma var ensamma hemma, kanske var det en helg. Vi satt i sängen med täcken och kuddar i ett enda stort mjukt virrvarr. Harry Potter och De Vises Sten hette boken. Jag klappade försiktigt på pärmen. Mamma log och började läsa.
Idag läste jag ut den sista. Den sista boken om Harry Potter.
Min glasögonprydde hjälte.
Kalla mig töntig, I've heard it all before. Jag är en stolt Harry Potter-nörd.
Och nu är det slut. Nu är den sista stjärnprydda sidan vänd.
Och jag känner mig så tom.
Vad ska jag göra nu?
Allt är slut.
Alla dessa år av förväntan.
Alla dessa år då jag sprungit runt som en tok i skogen för att hitta den pinne som var bäst lämpad för rollen som trollstav för en stund av verklighetsflykt.
Vad ska jag göra nu?
Plötsligt ligger svaret glasklart framför mig.
Vad jag ska göra nu?
Jag ska börja om!
De vises sten, here I come.
Peace out.
Astrid.
Jag älskar böcker.
Det har jag gjort länge jag kan minnas, långt innan jag själv kunde läsa.
Ett tag, på låg- och mellanstadiet, så var jag så förtrollad av bokens obegränsade värld att jag knåpade ihop X antal egna. Äventyr om nyfikna katter som åkte till Thailand och om en flicka som så gärna ville ha en lila konståkningsklänning. (Based on a true story...)
Åh, jag minns så tydligt när jag för första gången läste Harry Potter.
Eller ja, tekniskt sett så var det inte jag som läste. Jag och mamma var ensamma hemma, kanske var det en helg. Vi satt i sängen med täcken och kuddar i ett enda stort mjukt virrvarr. Harry Potter och De Vises Sten hette boken. Jag klappade försiktigt på pärmen. Mamma log och började läsa.
Idag läste jag ut den sista. Den sista boken om Harry Potter.
Min glasögonprydde hjälte.
Kalla mig töntig, I've heard it all before. Jag är en stolt Harry Potter-nörd.
Och nu är det slut. Nu är den sista stjärnprydda sidan vänd.
Och jag känner mig så tom.
Vad ska jag göra nu?
Allt är slut.
Alla dessa år av förväntan.
Alla dessa år då jag sprungit runt som en tok i skogen för att hitta den pinne som var bäst lämpad för rollen som trollstav för en stund av verklighetsflykt.
Vad ska jag göra nu?
Plötsligt ligger svaret glasklart framför mig.
Vad jag ska göra nu?
Jag ska börja om!
De vises sten, here I come.
Peace out.
Astrid.
torsdag 28 oktober 2010
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)