Hej blogg.
Jag älskar böcker.
Det har jag gjort länge jag kan minnas, långt innan jag själv kunde läsa.
Ett tag, på låg- och mellanstadiet, så var jag så förtrollad av bokens obegränsade värld att jag knåpade ihop X antal egna. Äventyr om nyfikna katter som åkte till Thailand och om en flicka som så gärna ville ha en lila konståkningsklänning. (Based on a true story...)
Åh, jag minns så tydligt när jag för första gången läste Harry Potter.
Eller ja, tekniskt sett så var det inte jag som läste. Jag och mamma var ensamma hemma, kanske var det en helg. Vi satt i sängen med täcken och kuddar i ett enda stort mjukt virrvarr. Harry Potter och De Vises Sten hette boken. Jag klappade försiktigt på pärmen. Mamma log och började läsa.
Idag läste jag ut den sista. Den sista boken om Harry Potter.
Min glasögonprydde hjälte.
Kalla mig töntig, I've heard it all before. Jag är en stolt Harry Potter-nörd.
Och nu är det slut. Nu är den sista stjärnprydda sidan vänd.
Och jag känner mig så tom.
Vad ska jag göra nu?
Allt är slut.
Alla dessa år av förväntan.
Alla dessa år då jag sprungit runt som en tok i skogen för att hitta den pinne som var bäst lämpad för rollen som trollstav för en stund av verklighetsflykt.
Vad ska jag göra nu?
Plötsligt ligger svaret glasklart framför mig.
Vad jag ska göra nu?
Jag ska börja om!
De vises sten, here I come.
Peace out.
Astrid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar