Röda manchesterbyxor.

Pojken var tyst.
Hans hand vilade mot de röda manchesterbyxorna.
Hon slöt ögonen och föreställde sig hur det skulle kännas ifall det var hennes röda manchesterbyxor han rörde vid.
Skulle hans hand vara varm eller kall?
Hon såg på pojken.
Varm. Hans hand skulle helt klart vara varm. Och ifall hans hand var i närheten lika varm som hennes hjärta så skulle den brinna. Precis som hon gjorde för honom.
Hon föreställde sig dem två som två kylskåpsmagneter.
Nej. Det var han som var magnetist. Ett stort jävla magnetfält som sög åt sig allt metalliskt inom en radie på 500 meter. Hon var ett dyft av magnetstoft, klistrad vid hans sida.
Vad det där en blick?
Vad det där ett leende?
Hon slöt ögonen och brann en stund.
Brann en stund för pojken med de röda manchesterbyxorna.