Hej blogg.
Det är konstigt det där med att växa upp.
Oj.
Just som jag skrev de där orden så bytte jag kanal på TV:n från Västnytt till Barnkanalen.
Växa upp? Jag?
Äsch då.
Det är konstigt i alla fall. Det där med att växa upp.
Och det är sinnesjukt jobbigt!
I fredags fick jag ett bankomatkort på posten. Mitt allra första! Åh, du kan bara föreställa dig min iver när jag med klumpiga fingrar slet upp kuvertet.
Och där låg det.
Litet. Rektangulärt med något rätt flummigt mönster på. Och med mitt namn tryckt med svarta bokstäver. Rättstavat och allt! Bara bara mitt.
Men det tog inte lång tid förrän förtrollningen bröts och den barnsliga förtjusningen gled mellan fingrarna på mig.
I kuvertet låg det nämligen också en stor mängd papper. Papper med bokstäver. Papper med vuxna ord som man tydligen måste förstå för att kunna ha ett bankomatkort. Papper som jag var tvungen att läsa.
Tillslut så hittade jag ett papper där det stod hur man skulle aktivera kortet. Efter två försök över telefon med gråtklumpen växandes i halsen så insåg jag att detta inte kunde klaras av i kväll. Smått besviken såg jag hur mitt drömscenario för imorgon krossades.
Att jag skulle gå in på det trendiga caféet, beställa en varm choklad (nej, jag dricker inte kaffe...) och säga:
"Nu krånglar vi inte till det! Jag tar det på kortet!"
Men men. Man får försöka se det från den ljusa sidan!
I morgon kommer jag nämligen att vinna ett eller annat vuxenpoäng.
Jag måste gå till banken.
Själv.
Nu ska jag träffa Fia.
Peace out.
Astrid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar